På väg...

...i pappas pärla...

...som går så fint så fint...mjukt och lätt...

Snäll pappa jag har va?! Som lånar ut sin bil till oss så vi kommer iväg på lite semester. ❤ 

Vi kom ju inte iväg när vi från första början hade tänkt heller för vi spenderade en dag på akuten igår...

Vi åkte in på morgonen efter att ha pratat med 1177 och de tyckte att hans höga feber och magontet sedan kvällen innan lät oroväckande. Jag som varit orolig mest hela natten, baddat med kall handduk, sprungit med Alvedon/Ipren och masserat benen var snabb att slänga på kläder medans Magnus ringde mamma som kom och tog hand om Ellen så vi fick åka bägge två med Axel. Efter en kvart var vi på väg.

Axel blev undersökt och prover togs. Prover som enligt dem var alldeles för höga. Efter det började den långa dagen med väntandes och väntandes...

Sen efter många klämningar på magen hit å dit så skulle vi bli skickade upp på röntgen för ultraljud. Vi fick vänta kanske 2 timmar då också...mycket väntande denna dag men så är det väl på akuten kan jag tro...vårt fall var ju inte direkt jätte akut...vi sov mest i väntan...Axel liggandes, vi sittandes o ståendes...

På röntgen tyckte han först att han såg en inflammerad blindtarm men sen ändrade han sig efter att ha kollat massor av andra delar...jättesvårt att se pga alla pruttar(gaser) som låg ivägen.

Därför fick de ta ännu mer blodprover när vi kom ner på akuten igen... Ovissheten var ett faktum. Ännu en läkare från kirurgen kom in till oss och klämde på magen. Väldigt diffust tyckte han. Vi skulle kunna få en säng och sova över på observationen men hade vi bara en timmes bilfärd och vi tyckte det var okej att åka hem så tyckte han att vi skulle göra det. Det var ju bara att komma tillbaka om läget skulle förändras. Och eftersom magontet hade släppt och övergått i huvudvärk och benvärk så åkte vi glada därifrån. Stannade till på Mc Donalds och trodde väl att det skulle slinka ner en liten hamburgare efter 8 timmar på akuten utan mat å dryck...men nej då, han åt bara några strips... Alldeles för trött... Väl hemma igen somnade vi allihopa ganska tidigt igår kväll.

Imorse var febern borta på Axel och han fick bestämma hur vida vi skulle åka idag eller inte. Han ville åka direkt. Så nu är vi på väg!!!