söndag 8 september 2013

Alla lever vi i verklighet

Alla har vi våra bra och dåliga dagar, eller hur? Och det är väl tur, kan man tänka... Huvudsaken är väl att man har mestadels bra dagar och endast ett fåtal dåliga dagar.... För har man för många dåliga dagar så måste man göra något åt det... Det är många som säger till mig att "-Ja men ni som bloggar å så, ni verkar ju ha ett fantastiskt liv!" eller "-Ååå det ser jag på facebook/instagram att de är så lyckliga för de gör si å så eller ditten å datten..." Men alltså, är man så dum att man tror det finns människor som aldrig har en dålig dag, ja då bör man börja vakna och se sig omkring... Det är däremot lättare att dela med sig av livet från sin ljusare sida än den mörkare. Tro mig, jag vet. Alltid när jag delat med mig av den senare halvan får jag tillbaka det till mig på ett "smutsigt" sätt. Varvid jag drar mig för det... Tänk också på att hur jag skriver och är när jag är hemma med mina närmaste kanske inte alls är som jag ute bland andra människor...det kan ju faktiskt vara så ibland...
Jag vill inte heller att någon ser på mig i morgon eller bara en timme senare och tänker och tror att stackars människa som mår så dåligt... För att må dåligt länge eller vara sur länge och långsint är inte min grej. Jag kan vara förbannad, sur, sint som få med blixtar och dunder och ledsen men ser du mig nån minut senare så är det som bortblåst. Kom ihåg det. Jag försöker att göra det tydligt. Sådan är jag, kanske inte du. Alla är vi olika.
Idag har det känts som att jag skulle kunna hoppa från bron typ(klart att jag aldrig skulle görat, så ni inte får för er det...) ...men kanske ännu hellre bara lägga mig ner på golvet i ett mörkt tyst rum å stirra.... Varför? Inte en susning men antagligen PMS... Så hädan efter ska det planeras när jag tror att jag ska drabbas av PMS(vilket jag ibland gör både vid ägglossning o mens skulle jag tro...å ibland inte alls...vem har sagt att det ska vara lätt liksom?) jag bör i så fall planera in att barnen har lekkompisar eller är hos mormor medans jag kan städa järnet, gnida rent varenda vrå i ren frustation. Inte ta en massa beslut, så som att hitta på vad vi ska äta för mat idag, nej det ska vara klart innan. Allt ska vara hemhandlat och klart. Ett schema att gå efter bara. Och inplanerad träning för min del är ett måste dessa dagar då PMS kan inträffa. Idag när barnen var till mamma en sväng, vilket var GULD värt, jag hade gråtit en skvätt och kände mig liksom färdig för denna dag så tog jag mig ut i spåret på en Power walk. Inte en springtur. Nej, en bestämd rask promenad med stampande fötter. Så att ursinnet liksom stampades ner där i spånet i spåret. Så underbart gött! När jag var liten och sint så stampade jag upp på mitt rum så att det dundrade rejält i trappan...klart att det kändes lite i fötterna efteråt men det va liksom gött att sätta en prägel på atmosfären hemma...typ.
Här sattes prägeln idag...



"Men oj!! Hon som precis gift sig och borde vara universums lyckligaste människa!" kanske du tänker nu...?
-Ja, det är hon också ska jag då tala om för dig!! Men fastän man är lycklig och vet hur bra liv man har kan man även ha dåliga dagar, så det så.

5 kommentarer:

  1. Det är härlig terapi, att komma ut i spåret och göra sig av med negativ energi. Härliga bilder i förra inlägget, fina fina barn. :)

    SvaraRadera
  2. Arvet Marie, det är arvet. Jag har upptäckt att promenader med hunden fungerar, ta ett gosedjur i strypkoppel så kan du iallafall skratta åt eländet. Eller köp ett gäng Själv-hjälps böcker av typ Mia Törnblom och bränn eller kasta pil på. Allt som undviker kontakt med andra människor är bra. För jag antar att du redan äter Rosenrot och dricker tillräckligt med vin. Kram från moster A

    SvaraRadera
  3. Ja, det är ju det här som är livet!! För att kunna uppskatta dom goda dagarna, så måste vi ha sämre dagar! Och det är väl klart som fasen att det är roligare att lägga upp en vacker Instagram-bild (som inspirerar både en själv och andra förhoppningsvis) än en på den skitiga toaletten som man egentligen skulle städat i förrgår men inte hann....Kraaam!

    SvaraRadera
  4. Åh så lika vi är fast vi är olika
    Lyckliga vi som har och tillåter alla känslor
    Eller som min äldsta sa när han var ca 4 år
    "jag sitter här och har tråkigt så jag kan ha roligt sen"
    Undra vart han hört det liksom
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Huvudet på spiken! Tack för att du skriver om nåt som egentligen är så självklart, men som många ändå missar.....

    SvaraRadera

Älskar era kommentarer! Tusen tack för att just DU lämnar en! ♥