Okej, här kommer inlägget som jag funderat på sedan
Linda gjorde ett inlägg om detta för ett tag sedan...
Det här blir säkert inget vidare trevligt inlägg men vem har sagt att det alltid ska vara det...;-)
Nu när jag inte jobbar i livsmedelsaffär längre känner jag mig ännu mer irriterad på detta. Känns som att man inte kan göra något åt det förutom att ta upp det vid tillfälle och sprider jag mitt lilla problem på bloggen så kanske fler törs säga till...
Det handlar om när kassören/kassörskan mosar ihop mina varor som jag ska plocka i kassen och ta med hem. Jag blir så irriterad att jag kan spricka! Om jag berättar mitt lilla problem för kassören/kassörskan, ja det kan du lita på. Poängen är att jag, som kund inte ska behöva säga något.
Genom en riktigt introduktion ska den nyanställde lära sig hur man är försiktig med varorna. Hur man lägger bananer, tomater, bröd, tidningar, ägg, chips, blommor, ja allt som måste hanteras varsamt för att inte gå sönder, bredvid rullbandet. Kanske måste kunden då, om kassören/kassörskan har fullt upp med annan kund efteråt hämta sina varor själv men jag lovar er att det gör
man jag gärna.
Så här skrev jag på kommentaren i
Lindas blogg när hon skrivit om detta:
Fasen alltså, när jag blev upplärd, av hederliga damer -damer som på grund av
sin ålder inte jobbar kvar längre, att sitta i kassan, då lärde de mig ALLT. Då
menar jag ALLT!
*Se kunden
*Le
*Hälsa
*Kör igenom varorna och
lägg varsamt de varor som är ömtåliga på sidan av bandet(såsom tex, tidningar,
bröd, ägg, chips, tomater, bananer och kassarna eftersom vi inte ville att de
skulle fastna i bandet...)
*Fråga kunden om det var bra så?
*Berätta
summan
*Tacka för pengarna
*Säga varsågod när växeln lämnades
tillbaka
*Och sist men inte minst vara uppmärksam på när kunden lämnade
kassan och säga hej då.
...så här går det ju INTE till nu för
tiden...
SUCK! Där ser man vad viktigt det är med rätt
introduktion...Idag när vi var och handlade hände detta alltså igen. Jag ställer upp varorna med streckkoden mot mig och kassörskan drar dem snabbt igenom förbi scannern. ALLT hamnar i en hög på bandet, bandet snurrar på och driver ihop varorna mer och mer. När jag ser hur margarinpaketet kläms ihop längst ner, tänker jag,
bit ihop Marie. Tänk efter vad du säger. Jag betalar snabbt med kortet och försöker skynda mig till "min sida" av bandet. För jag vet vad kassörskan tänker göra härnäst...
Hon tar "avdelaren" som skiljer de två banden åt och klämmer mina varor åt sidan. Varvid jag inte kan hålla tyst längre och säger:
-Snälla du, kläm inte ihop mina varor mer! Det är faktiskt mat som vi ska äta! (här märker jag att i min frustration slagit ut med handen mot varorna också, drama... jag vet...;-)) Kassörskan säger
ja...(? hon blev nog lite chockad..) och sedan stänger hon sin kassa då kön tog slut och går buttert därifrån. Skulle givetvis sagt något mer konkret men hur lätt är det att uttrycka sig korrekt i stressades situationer?!
Jag fortsatte att plocka ihop mina varor därbland, bröd med intryckt sida, chips i "mindre format" om man säger så och ett klämt margarinpaket. Men vem orkar leta upp någon mer att säga detta till, inte jag i alla fall, inte idag.
Nu hoppas jag med detta inlägg nå ut till andra kunder så att ni också törs säga till OCH att kanske någon på Hemköp och Ica läser detta och kan berätta detta problem för sina kollegor. För alla vill väl kunden väl?! Hoppas de tänker på att så länge kunden kommer tillbaka kanske de får ha jobbet kvar... För inga kunder = Inget jobb = Ingen lön...
Kunden väljer ju ut sin vara själv i affären, kanske bananer utan brunt på, betalar dem och vill ju faktiskt kunna lämna affären med varan som man tänkt köpa och inte bananer MED brunt på om jag säger så...
Som sagt ett mer gnälligt blogg-inlägg denna Underbara Torsdag får man leta efter... Är det fler som upplever detta i affären? Eller är det bara jag(och Linda:-)) som har detta problem??
