...sunt förnuft.
Men inte jag.
Enligt min pappa.
Gött att det va han som sa det.
Han skulle aldrig säga en sådan sak om han inte menade det.
Vi har delade åsikter i massor av ämnen.
Men vi är sams, nästan jämt.
Och är det så att vi kommer i delade meningar, händer ofta när en av oss inte ätit,
så är vi inte långsinta.
När mitt humör sviktar och jag inte vill ha besök så kan jag säga det rätt ut till mina föräldrar.
Det är så gött å ha en rak kommunikation, det är inte alla som har det med sina föräldrar.
Vilket jag har svårt att förstå men ju äldre och klokare jag blir så förstår jag att endel har det så och för dom är det bra.
Vad jag gjorde utan min föräldrar?
Ja du, säg det.
Å då ska du veta att jag är ett sånt där "skilsmässobarn" som endel älskar att kalla det.
Här ett kort från typ 1986.
Pappas flicka. Japp, så var och är det.
Få kort på mig och mamma finns, hon var alltid bakom kameran.
Eller med min bror i famn så dom hamnde på samma bild.
Men så mycket foton som finns från vi var små ska vi vara lyckliga att det finns.
Vet att många bara har ett fåtal foton från sin barndom.
Jag är lyckligt lottad som har just mina föräldrar.