Går runt här hemma och bara väntar.
Vad jag väntar på?
Inte en aning.
Men det blir lätt så när jag vet att jag ska iväg imorrn och jag borde göra det, det och det.
Jag borde framför allt vara en toppen mamma på vår lediga dag.
Hitta på något skoj.
Men vi hamnade i soffan efter ett parti skip-bo. Axel hade DS abstinens och Ellen fick tag i ipoden.
Jag känner mig sämst.
Men jag kan inte hitta på något.
Varken något att sysselsätta oss med eller vad vi ska äta för middag.
Känner mig mer än sämst när jag säger så här men tror de får äta rester så åker jag direkt på gymmet när Magnus kommer hem.
Är ju sämst ändå.
Och troligtvis blir jag bättre om jag får springa bort lite konstigheter ur kroppen.
Så kan jag fungera som mamma resten av kvällen sen.
Kanske.
Eller så måste det bli. Kan inte slösa bort denna dag.
Men man måste få ha sånna dagar oxå. Ibland klaffar inte allt o. trots att du känner dig sämst så ser dina barn ut att må bra. De ser riktigt nöjda ut faktiskt! A bad day gör att man uppskattar de små glimtarna i nästkommande vardag ännu mera.
SvaraRaderaTack fina Marie för omtanken i bloggen! Kram