Gårdagens känslor.....

Gårdagen började med lite jobb för min del och sedan direkt på skolavslutning.
Skolavslutning med massor av tårar, såklart. Jag kan verkligen inte hålla mig! Värst var det när klass 5 sjöng "forever young" alltså då var inte ens mitt barn med och sjöng!! Men alltså det blev så känslosamt och ja ni vet...det var bara såååååå fint!
Vår kille som verkligen älskar att sjunga, sjöng även denna dag med hög röst och inlevelse. ♥ Och det är klart efter en timme var de lite trötta, när fröknarna var fram och sjöng sin sång så passade barnen på att vila sig. De satte sig ner eller hoppade upp och ner. Några tog fram festis ur väskan och började fika mitt i uppvisningen. =) =) Så underbart med barn!! =) =) ♥

Så här stod Axel en sväng.... =)

Efter skolavslutningen drog jag och barnen till Mora 7 mil bort och närmsta öppna polisstation. Mitt och Axels pass har gått ut i datum och OM vi nu får till någon resa som passar, vore det ju bra att alla har pass som är giltiga.... Efter lite krångel på polisstation med fototagning och fingeravtryck som var näst intill omöjligt att få till på Axel, skulle vi bara byta ett par byxor i en affär.
Vi går efter parkerade bilar på en parkering(åhlens-parkeringen), i mitten kör bilarna som tokar, jag pratar i telefon och håller i Ellen i handen som i sin tur håller i Axel i andra handen. Jag pratar alltså i telefon. FY PÅ MIG!!! Kommer aldrig mer att hända, när jag går på en parkering. Borde sitta inristat i huvudet på mig efter div historiska händelser...men nu gjorde jag det och bilen vi precis passerar börjar backa. Jag skriker rakt ut och slänger på telefonen. Rycker undan barnen och bilen bromsar. Kvinnan i bilen hade som tur var fönstret öppet och hörde mitt skrik. Gissa om hon fick världens utskällning?!! Tittade hon inte bakåt innan hon började backa?? Skrek jag. -Jo men jag såg er inte... Fick hon fram. -Du kunde ha kört över oss alla tre!! Skrek jag. -Eller mig i alla fall! sa Axel som tyckte det var hemskt att ha behövt sätta upp handen mot bilen.... Kvinnan som höll på att bryta ihop fick några mer skällande ord från mig och vi sprang skakis över parkeringen för att krama om varandra på andra trygga sidan. Jag vet vad ni tänker. Att det är mitt fel. Det tänker väl jag också må ni tro!!! Men det kommer inte hända igen.

Skakis tog vi bilen hem och ut på marknaden som kommit till byn.

"Tjohalia" Prinsessan vår... Hon skulle göra allt. Alla karuseller helst. Lyckades få med henne till slut efter lite gråt... Sen blev det bra och att gå bredvid brorsan hand i hand...finns det något bättre....? ♥

Dagen avslutades med en middag på tu man hand med min kära make sambo. Jag hade bokat bord och hoppades givetvis att han skulle ta tillfället i akt och fria...

....men nä inte denna gång heller. Fast jag förstår honom. Vi var ju inte direkt ensamma i restaurangen och det var inte direkt mysig stämning. Högljudda karlar i 50-års åldern som trodde de var 20 år igen...suck... Pinsamt.

Nu är det hög tid att åka och träffa våra älskade barn som sovit hos mormor i natt. En tragisk händelse där ett barn inte finns i vår värld längre sitter djupt i mina tankar just nu. Tänker på de närmast anhöriga och skickar kramar via facebook då vi inte har så nära kontakt. Vart är världen på väg? Nu mina vänner ska jag åka och krama mina barn hårt! ♥