Eller vad är det jag har egentligen?
Det kan det inte vara för JAG VILL börja jobba.
Kommer att bli superkul!!
MEN...
... jag ska vara ifrån mina älskade barn hela dagarna!!
HUR ska jag klara det??
Imorrn börjar vi med inskolning på dagis för Ellen.
Tårarna rullar nu nerför kinderna...
Nu är det slut på hemmatiden.
Skönt, tycker jag ju egentligen...
MEN...
Så började jag skriva i söndags kväll.
Var oooootroligt nere.
Slog bara ihop datorn och gick och la mig istället.
Känslan nu, är annorlunda.
♥
Här är hon vår lillstumpa.
På parkeringen utanför dagis.
Med ryggsäck på (innan den blev för Tuuung!;-))
Första dagen.
OJ! Sååå stort det kändes, för mamman.
En smygande tår i ögat mest hela tiden. (döljer det mycket väl.)
För stumpan går det super, såklart!
Lite trevande och mycket tillbaka dragen till en början.
Men efter en halv timme, leker hon glatt och vill inte åka hem när vår timme gått.
En STOR sten som föll från mina axlar.
Hon verkar trivas.
Idag, första hela dagen.
Lek, samling, utelek, lunch och vila. Allt tillsammans med mamma.
Gick superbra!!!
Kanon bra fröknar!
Kunde inte vara bättre!
Fortfarande finns såklart gråten där i halsen mest hela tiden.
Lika nu. Blinkar för att kunna skriva.
Skitjobbigt.
Ångest?