Det kan det inte vara för JAG VILL börja jobba.
Kommer att bli superkul!!
MEN...
... jag ska vara ifrån mina älskade barn hela dagarna!!
HUR ska jag klara det??
Imorrn börjar vi med inskolning på dagis för Ellen.
Tårarna rullar nu nerför kinderna...
Nu är det slut på hemmatiden.
Skönt, tycker jag ju egentligen...
MEN...
Så började jag skriva i söndags kväll.
Var oooootroligt nere.
Slog bara ihop datorn och gick och la mig istället.
Känslan nu, är annorlunda.
♥
Här är hon vår lillstumpa.
På parkeringen utanför dagis.
Med ryggsäck på (innan den blev för Tuuung!;-))
Första dagen.
OJ! Sååå stort det kändes, för mamman.
En smygande tår i ögat mest hela tiden. (döljer det mycket väl.)
För stumpan går det super, såklart!
Lite trevande och mycket tillbaka dragen till en början.
Men efter en halv timme, leker hon glatt och vill inte åka hem när vår timme gått.
En STOR sten som föll från mina axlar.
Hon verkar trivas.
Idag, första hela dagen.
Lek, samling, utelek, lunch och vila. Allt tillsammans med mamma.
Gick superbra!!!
Kanon bra fröknar!
Kunde inte vara bättre!
Fortfarande finns såklart gråten där i halsen mest hela tiden.
Lika nu. Blinkar för att kunna skriva.
Skitjobbigt.
Ångest?
Ååå.... Jag är likadan...
SvaraRaderaTror inte det är så mycket ångest egentligen... jo kanske för att dom blir så "stora" så fort! Man vill liksom att dom ska va små, för alltid! Eller ja... En känsla av stolthet är det nog oxå. Se dom gå där med sina ryggsäckar "stora", lite malliga, förväntansfulla...
Ja... jag är precis likadan...
Kram
När William började på fsk så inskolade pappan så mina känslor var annorlunda, mer lättsamma. När Loke skulle inskolas gjorde jag det o. fy så jobbigt! Loke tyckte allt var jättekul. Personalen toppen. Och jag satt i "soffan" med ångest. Orsakade faktiskt lite bakslag en dag när jag inte kunde hålla mig ifrån utan deltog lite föööör mkt. Jag som vet hur det kan bli bra gör tvärtemot för känslorna tar över... Inskolningen blev kort. Loke stormtrivs. Jag oxå - men jag vet hur du känner. Styrkekram!
SvaraRaderaGuuud va jag känner igen mej. Har gråtit varje gång som jag har skolat in mina barn, ja dock inte när de har sett det... men en sån fruktansvärd ångest har jag haft... Tror inte det kommer bli bättre nbär jag ska skola in Fabian då han både är och kommer vara äldre än både Alfred o Douglas och då mycket mer medveten. Och dessutom är han sååå grymt mammig.
SvaraRaderaStora varma kramar till dej min vän <3
dom där fröknarna är van vid våran släkts tårar så det är bara att släppa ut ;) vet inte hur många gånger jag gråtit där för både det ena och det andra. kram anna
SvaraRaderaJag har precis samma känsla. På måndag börjar Bubban på dagis..... Jag är precis som du och vill jobba, men gud så jobbigt att lämna ifrån sig den lilla :-(
SvaraRaderaÄlskade vän. Det kommer att gå superbra på dagis, eller det heter faktiskt förskola nuförtiden... för vackra Ellen. Hon kommer att trivas med sina kompisar och fröknar.
SvaraRaderaKul för dig att börja jobba, sen kan man ha kvalitetstid med sina barn, och verkligen njuta av det, när man är ledig. Kram från moster H!
Klart att det blir bra för Ellen på mormors gamla "dagis". Jag lovar alla i personalgruppen är SÅ bra!
SvaraRaderaSen är det ju så att du måste ha lunch varje dag så då kan vi passa på och ha mamma/dotter lunch ibland. Du betalar ; )