Men det är dock bara 35 mil bort...
Och sent imorrn kväll är jag hemma igen.
Men avståndet känns ofantligt stort när jag ligger här å tänker på livet. Ensam på skarpö på mitt hotellrum. Plötsligt händer det som inte får hända en vän mister en anhörig, en nära anhörig...
Lider så med henne...
Man blir som förlamad...
Och jag längtar hem till mina ❤
Mitt i dessa funderingar blir jag påmind om dagen. Dagen som varit bra. Blir påmind om det jag redan vet... egentligen....
Se här nedan vad jag skrev under föreläsningen idag. Ni som följer mig kanske kommer ihåg att det inte alls är länge sedan jag skrev just så här i ett inlägg förut! Så klockrent! Och otroligt gött att "få vatten på kvarn" och veta att jag inte är ute å cyklar liksom.....
Åh... Imorgon får du träffa dina älskon igen!!<3
SvaraRaderakram i massor