Älskade pojke! ♥

Den här bilden förklarar ganska bra vad jag pysslade med igår...

Åkte med bussen igår morse till närmsta lasarett, 7 mil. Som tur var klev Tigrinnan på samma buss efter ca en kvart. Jag var sååå orolig. Tänk om jag aldrig skulle komma hem igen? Hon lugnade ner mig och stöttade, tänkte väl gud va sjåpig du är människa! För så kände jag när jag satt å böla bredvid en kvinna som varit med om typ allt... Jag skulle ju bara in för en dagoperation. Fixa till en liten förlossningsskada. Men det var stort för mig som aldrig blivit opererad. Jag var inte alls så säker på att jag skulle komma hem igen. Skickade ett sms (som tydligen hakade upp sig för hon hade fått hur många som helst!) till min lillebrors mamma (bästa bankkontakten som finns!) för att kolla med henne om vi hade någon försäkring ifall jag inte skulle komma hem igen...suck, jag vet... Tänkte igen och igen och igen att jag var en bra mamma som spenderat "min sista dag" tillsammans med Axel istället för att typ vara sur och städa källarn. För det är en sådan sak som jag skulle kunna göra en sådan här gång när inte tror att jag ska komma hem igen. Alltså städa källarn. För jag vill ju inte lämna efter mig den röran till någon annan att ta rätt på liksom...suck, jag vet...
Hur som helst, jag överlevde tydligen för jag ligger ju här och skriver i alla fall. =) Men jag har ont, stoppar i mig max dos av alvedon och ipren. Har frossa och slumrar om vart annat. Så: -Mamma och Pappa, lite synd om mig är det allt! ;-) Men snälla, ring innan ni kommer för jag vet inte om jag orkar med er!! =) Och denna smärta nu då, den är väl bara hur obetydlig som helst när jag vet var den kommer ifrån...

....någon såååå underbar och älskad.....! ♥

Vår lilla pojke som kom med fart för snart sju år sedan.

Världens stoltaste mamma.

Som inte kunde sitta utan smärta på en månad efter förlossningen men det var väl normalt...

...eller...?

Men med världens finaste bebis i sin famn tänker man inte så mycket på sig själv.

♥

Så länge han mådde bra så var vi nöjda.

Fokuset var såklart på honom och när han blev gul struntade väl jag i att jag hade ont...

Gul och solning på G...

Värmer handen för ännu fler prov...

...vet att de tog så mycket prov att händerna var helt sönderstuckna till slut och de började ta i fötterna istället.

Väl hemma njöt vi att vara just hemma och denna stil hade vi ofta...

...skönt att ligga å amma...

Eller som här, somna till en sväng och sedan fortsätta amma när vi vaknade. ♥

Så nä, jag klagar inte, vet att det finns dom som har det värre! Och med dessa underbara bilder vill jag bara säga att det är helt klart värt varenda sekund av smärta... ♥