Ja ja man har alltid ett val...

...äta eller inte äta...
Man vet liksom inte från gång till gång hur hon tänkt göra...
Klart att vi testar med det mesta men det går inte att tvinga i barn mat.
Och jag vet att i detta hus svälter inga barn. Men det känns liksom goare när vi vet att de ätit bra...
Och kött, förutom korv då, verkar vara pest å pina för Ellen...
...ofta alltså...
Men ibland när humöret är med oss så går det riktigt bra. Som när hon här om dan hjälpte mig att göra köttfärsbiffar, då slukade hon 2 stora biffar rätt upp och ner. En och en halv redan ståendes vid köksbänken för hon ville smaka och självklart får hon det. Sen hade jag inte mage att säga att, nu räcker det du får resten sen vid bordet. Utan hon fick äta tills jag fixat fram allt på bordet och då slank det ner en hel tallrik med både biff potatis och sås
-Yes liksom! :-)
Ett mätt och belåtet barn gör mamman såååå nöjd och glad! :-)
Ignorera att tjocka lurviga tröjan är på inomhus. Hon frös väl...typ... Och jag väljer då mina strider...