Lite babbel och tårar...

....................................just nu är det mycket...............................

Igår morse slängde jag ett par ord, okej -massvis med ord, med några hantverkare som alla var här samtidigt. Vi pratade (diskuterade???) bland mycket annat om tidsplanen på utbyggnaden. Jag sa som jag har uppfattat det som från första början, att det skulle vara klart i augusti. Det skulle ta 4 månader efter att tjälen gått ur marken för då skulle allt dra igång. Oj då....

Jo så var det.

Varvid ett par av hantverkarna säger...att innan jul blir det då inget mer gjort här, för nu måste vi till sälen. Där hade de en massa jobb som var tvunget att bli klart innan jul...osv osv osv...bla bla bla...

OCH jag FÖRSTÅR att de måste värna om sina firmor och att de inte kan säga nej till sälen-jobben, det handlar ju om deras levebröd....MEN.....

Jag HATAR att det ska drabba oss!!

Nu var det inte bara det som "diskuterades" mycket annat också...som gjorde ont i mig...

......är ganska känslig, eller trött på allt vad bygge och inredning handlar om, just nu.....

Så började alltså min dag.

Sedan packade vi väskan och åkte på babysim.

Utanför badhuset skulle jag låsa bilen (hade lånat mammas bil) satte nyckeln i dörrn och kunde inte rubba den. Bilen var låst och nyckeln satt fast i låset. Kände hur det började brinna bakom ögonen, eftersom jag redan gråtit en skvätt på morgonen behövdes det liksom inte så mycket. Ringde till min käre far och sa som det var. Frågade vad jag skulle göra? -Gå in och bada, sa han, jag åker ner och fixar det.

Tack gode gud, det var precis det jag ville höra! Rörd av telefonsamtalet kände jag hur mina kinder blev våta, fan också...inte gråta igen nu....varför blir det extra synd om mig när jag pratar med mina föräldrar???!!

Då kan jag börja gråta för något jag var ledsen för, för flera timmar/dagar sedan igen!!! SUCK...

Ja ja...sånt är livet (mitt i alla fall) och dagen avslutades riktigt bra med en försenad farsdags-middag.

Riktigt trevligt, det måste vi göra om! =) Även när det inte finns något att fira menar jag...=)

Dagen idag började bättre! Även om jag grät till frukosten även idag rörd av ett telefonsamtal...

...då min älskade mamma ringde och frågade om hon fick bjuda mig på en klipp-tid och vilken frisör jag ville gå till. Hon ringde sen och bokade en tid och nu har jag skrivit in det i min almanacka. Längtar sååå!

Inte så kul läsning för er kanske, men jag har i alla fall fått skrivit av mig lite...

...nu väntar min kudde på mig...